Ni vet den där känslan av total hopplöshet? Den som liksom kryper på och skapar ett enormt tryck över bröstet som får dig att göra nästan vad som helst för att få det att försvinna? Den känslan har jag just nu..
Efter någon timmes tycka-synd-om-mig grinandes kom jag fram till att det inte skulle hjälpa. Så jag bestämde mig för att dela med mig till er istället. Orkar ni inte lyssna? Det skiter väl jag i, jag måste lätta på trycket ändå.

Allting ligger väl mest i just nu att jag är pank. Jag är ju inte pank så att jag har noll kronor på banken men så pass att jag jämt måste tänka på vad jag gör för något. Kan jag verkligen åka till karl den här helgen? Kan jag ta den där fikan med tjejerna? Kommer jag kunna betala min telefon nästa månad?

Att vara arbetslös utan a-kassa suger hårt kan jag säga er. Det är inget jag skulle önska min värsta fiende ens. Men det handlar inte bara om det heller tror jag. Utan jag känner att jag har ett extremt stort behov av pengar. Det ända jag tänker på nu för tiden är hur mycket pengar jag har och hur mycket jag egentligen vill ha. Och när man allvarligt börjar fundera på att sälja en porrfilm, då är det faan illa alltså. Det gör ju bra med snabba pengar. Varför inte liksom?

Jaa, ni ser ju hur jag låter. Detta börjar gå en aning för långt. Det värsta är att jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre. Jag menar, jag har det ju bra. Jag har en underbar familj och pojkvän, bra vänner omkring mig, mat på bordet och tak över huvudet. Det finns ju de i världen som inte ens har det sistnämnda. Så varför får jag dessa panikattacker ändå? Det är fruktansvärt jobbigt och jag vill bara att det ska sluta. Varför ska det vara så svårt att vara lycklig?

Jag vet inte. Ska jag vara helt ärlig så känns det som jag inte vet ett skit just nu förutom en sak. Det är det att jag inte vill sitta i den här sitsen längre. Aldrig mer...