Känslodjur vi är....

Jag tror jag börjar bli lite smått galen. Snart fyllda 19 år och är redan trött på att gå ut. Måste vara något allmänt fel på mig? Okej, nej kanske inte så farligt men nästan i alla fall. Jag menar varför? Varför har jag alltid känt att jag är lite offside. Inte riktigt som alla andra utan mer....vuxnare än andra? Kan det verkligen vara så att det kommer vara såhär hela tiden? Jag känner verkligen att jag inte bondar med någon. Jag har inte riktigt någon verkligen bästa vän som jag ser att många andra har. Den ända som jag har som verkligen förstår mig det är min syster. Och då är hon 5 år yngre? Hur kommer detta sluta egentligen? Kommer jag sitta själv någonstans om 10 år då jag blivit dumpad av både vänner och pojkvän, och den ända jag har som jag kan prata med är precis inne i festa ålder så jag kommer ändå inte ha någon?

Ibland undrar jag hur man kan känna sig så ensam fast man har massor med människor omkring sig? Vart kommer den känslan ifrån? Kan någon förklara det för mig! Jag känner att jag bara babblar mest nu men jag behöver verkligen få det här ur mig.

Varför kan jag bara inte få vara 18 och tycka det är roligt? Jag vill verkligen, jag vill kunna bonda med mina vänner, dom är helt underbara ju! Varför går det inte för då?

Känner att jag upprepar den frågan. Varför. Är väl inne i en sån period just nu, såndär period då man ifråga sätter allt man har omkring sig. Varför jag? Varför nu? Varför över huvudtaget? Varför måste jag tänka såhär? Varför kan jag bara inte få må bra? Jag har ju varit glad nu i flera dagar, men så fort jag kommer hem så försvinner det. Varför? Man tänker ju kanske att det kan vara ett pms attack eller nått men det är det inte i det här fallet. Har precis haft mens och min pms period brukar vara veckan innan mensen. GUD VAD ALLTING ÄR FÖRVIRRANDE!! Orkar inte tänka mer....Godnatt...